LandskapMånen

Fullmåne över Skuleberget

Det händer absolut att jag bara tar med mig kameran på vinst och förlust och spontanfotograferar lite men ofta har jag en plan bakom mina bilder. Ibland bara en grovhuggen idé och emellanåt något väldigt precist planerat in i minsta detalj. I fredags var det sistnämnda det som gällde.

Många gånger har jag kommit farande på E4:an norrut strax innan Docksta och tänkt att det vore fint om man lyckades fånga när månen går upp över Skuleberget och gärna även få med Vibyggerå kyrka i förgrunden. Tyvärr upptäckte jag rätt genast att den kombinationen inte är möjlig pga månen alltid går upp aningens för mycket åt öster dagarna runt fullmånen vilket gör att jag, kyrkan, Skuleberget och månen hamnar inte i en linje med varandra. Det jag då funderade på var om man kunde ta sig upp på motstående berg (Herrestaberget) och därifrån fota när månen kommer upp bakom toppstugan. Med en brännvidd på 400 mm skulle jag få tillräckligt med zoom för att ge månen en imponerande storlek.

Picasso har varit i farten

Ungefär så långt hade jag kommit i mitt tänkande för lite över ett år sedan. Det jag hade tänkt mig efter det var att bege mig på en rekognoseringstur på Herrestaberget för att hitta var jag kunde stå och fota men av tusen olika anledningar så kom jag aldrig iväg på den där turen och när nu det äntligen utlovades klart väder och fullmåne så hade jag inget val än att bege mig iväg utan att rekat platsen. Jag kommer hyfsat långt med Google Earth, Google Maps och The Photographers Ephemeris utan att behöva lämna datorn men inget slår ändå att fysiskt få vara på plats. Till slut kände jag mig ändå relativt trygg i mitt val av plats och jag hade även lagt in reservkoordinater i telefonen som jag skulle använda mig av ifall mitt förstaval inte blev lyckat.

Att jag sedan glömde mitt planeringspapper hemma är en annan sak... :-/

Månen skulle gå upp strax innan 14-tiden men det var inte förrän vid 15-tiden som jag skulle få se den gå upp över Skuleberget vilket då gav mig gott om tid om jag åkte hemifrån kl 12. Med en knapp halvtimmes bilfärd till Docksta skulle jag i lugn och ro kunna utforska de olika platserna jag hade bestämt från min planering via datorn. Dock visste jag inte speciellt mycket om terrängen annat än att det är ett berg och det såg ut att finnas en liten skogsväg upp mot ett kalhygge som jag tänkte gå längs med. Som tur var överensstämde verkligenheten med satellitbilderna och det gick hur bra som helst att gå den där vägen en bit upp på berget innan jag röjde in i skogen.

Nu följde en dryg timmes klättrande uppför och kanandes utför berget på min jakt efter den perfekta platsen att stå på. Efter mycket svett och slit hittade jag ändå mitt ställe och jag hade utmärkt utsikt över Skuleberget därifrån. Det var även ungefär en halvtimme till godo innan månen skulle komma upp över berget så jag startade kameran för att låta den stå och ta timelapse av det hela medan jag själv tog kaffetermosen och smörgåsen och begav mig högre upp på berget för att kunna följa månen i ett tidigare skede än vad man kan göra längre ner (månen har nu redan gått upp över horisonten, det är själva Skuleberget bara som skymmer den).

Eftersom SMHI hade ”varnat” för att det eventuellt kunde vara lite lätt molnighet mitt på dagen var det en enorm lättnad att se månen skina så klart och tydligt när jag stod där uppe på berget och mumsade på min macka 🙂

Grymt bra mobilbild på månen 😀

Nu började klockan närma sig tidpunkten när månen skulle bli synlig ovanför Toppstugan så jag rutchade ner för berget igen till den plats där kameran fortfarande stod och fotade timelapsen. När jag står där så blir jag helt plötsligt lite osäker på om månen verkligen kommer upp exakt där jag tänkt mig? Jag har ju trots allt inte lyckats komma exakt på den plats jag hade planerat hemifrån utan fått beräknat lite mellan tummen och pekfingret. Det var ännu några minuter kvar så jag älgar ner längs bergssidan för att reka en ”flyktväg” ifall jag måste byta plats i sista sekund. Jag hittade väl en hyfsad väg att kunna skynda mig ifall det behövdes så nu var det full fart upp till kameran igen för det var inte mycket tid kvar.

Det gick inte lång tid förrän jag ser en ljus fläck komma upp över berget några grader för tidigt och jag får i ilfart packa ihop sakerna och kasta mig iväg snett utför berget!

Månen kommer upp för tidigt!

På nåt sätt lyckas jag ändå stå på benen när jag springer genom granris och över nerfallna träd och kommer till slut fram till en kraftledningsgata där jag har fri sikt fram till Skuleberget. Fort upp med stativet igen och montera kameran för att sedan vänta och se om jag har kommit rätt den här gången då. Jag får vänta lite för länge tycker jag och hinner inte mer än fundera över saken innan jag ser hur det lyses upp på himlen en bit ovanför Toppstugan. Varför fick jag inte se när månen kom passerandes bakom stugan utan den syntes bara efter den passerat? Jo, som om nån ville jäklas med en så har det nu dykt upp en del moln som till största delen döljer månen. Gud va less jag blev där alltså. All denna planering, månaders väntan på perfekta tillfället (fullmåne och klart väder), slit med att springa kors och tvärs på Herrestaberget bara för att det i sista sekunden ska komma moln som förstör allt…

Nä, det var inte så här jag hade planerat det.

Jag ska inte ljuga, där och då var första tanken att bara packa ihop grejorna och fara hem. Grymt besviken, tänk er matadoren i Ferdinand-besviken. Det var ju förstört nu, bilden jag var ute efter kunde jag inte få och nu mörknade det snabbt vilket gör att det snart skulle inte gå att få med några detaljer av berget även om molnen skulle skingra sig.

Men är det något man lär sig efter att nu ha fotograferat landskap och natthimlen ett tag är att det kommer allt som oftast inte gå efter planerna och då måste man kunna anpassa sig. Nej, jag skulle inte få ”min” bild men jag kanske kan få något annat som blir bra? En sista koordinat jag hade tagit fram hemma vid datorn som nödlösning var att stå nere längs Risnäsvägen och få med bergets och Toppstugans siluett mot månen. Eftersom det var en plats som var både längre ner och även närmare själva Skuleberget så hade inte månen kommit tillräckligt högt på himlen ännu så det fanns fortfarande tid. Bara molnen nu ville försvinna såklart…

Jag rörde mig bort längs vägen och tog några testfoton under tiden. Nu var det så pass mörkt att kontrasten mellan månen och berget började bli för stor, det skulle inte vara möjligt att både få med detaljerna i månen samtidigt som man har tillräckligt med ljusinsläpp för att se berget annat än som en siluett.

Acceptabel ljusstyrka på berget men månen överexponerad
Månen bra men berget för mörkt. Dessutom var det fortfarande moln 🙁

När jag hade kommit ungefär till halva sjön så skringrade sig molnen helt plötsligt och jag kunde se månen vara på väg upp exakt bakom Toppstugan. Fort fort, upp med stativet igen och ställa in fokus korrekt. Ska det vara en siluett så ska det banne mig vara en skarp siluett 🙂

Nej, jag fick inte den planerande bilden men jag lyckades anpassa mig och kom hem med en bild som jag ändå blev rätt nöjd med.

Never give up!

Fullmåne över Skuleberget

4 thoughts on “Fullmåne över Skuleberget

  1. Kul att läsa om din planering som ligger bakom dina bilder. Blev ändå vacker bild!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.