Bergs fäbodar

Bergs fäbodar

Lagom till några lediga dagar kring nyår så fick vi äntligen lite snö och i vanlig ordning är det Skuleskogen som är ett av de ställen längs kusten här som fick den största mängden, upp till 50 cm på sina håll hörde jag. Jag tänkte skriva att jag är verkligen en vintermänniska eftersom så fort det är snö och minusgrader vill jag bara vara ute hela dagarna (och nätterna ibland) men då kom jag att tänka på att jag har liknande tankar om våren, sommaren och hösten också eftersom alla årstider har sina saker som man uppskattar och man går och längtar efter. Men nu är det vinter och jag har gått och längtat efter den här snön länge nu så man kan få ta sina snöskor eller skidor och bege sig ut på små äventyr!

En av mina planer den här vintern var att utforska området strax öster om E4:an där den går igenom Skuleskogen. Jag har sett på kartan att det ska finnas ett litet fäbodsställe inne i skogen som heter Bergsbodarna eller Bergs Fäbodar. Det är rätt dåligt med bilder på det här stället vad jag kunde hitta och inte värst mycket information rent allmänt men av det jag lyckats snoka fram så verkar det vara rätt välbevarade byggnader som ligger i en skogsglänta. Det tillsammans med några decimeter nysnö fick min fotohjärna att gå i spinn över möjligheterna som kunde finnas.

Jag tog en snabbtur dit dagen innan nyårsafton bara för att få se att det verkligen fanns något där värt att fotografera eftersom mycket av det jag hittade online var många år gammal information. Som tur var visade det sig att det var precis som jag föreställt mig och då bestämde jag mig för att återkomma hit en eftermiddag och fotografera i skymning för att få de där bilderna jag tänkt mig.

Imponerad över drönarens förmåga att få till den här panon i snöfall och blåst.

Söndag 3/1 tog jag så bilen till Skuleberget och parkerade där för att gå längs en led som tydligen skulle ta mig till fäbodarna. Man blir lika förvånad varje gång man kör över Skuleskogen och ser vilken otrolig skillnad det är i klimatet på andra sidan. Vi här i Nolaskogs har vita träd mest överallt men när jag åkte nerför Skuleskogen och närmade mig Docksta så var det knappt någon snö alls och alla träden var helt tomma på snö. Det innebar att de första kilometrarna när jag följde en gammal skogsväg så var det överkurs med snöskor så jag brydde mig inte om att ta på mig dom ännu.

Inte mycket snö på träden här.
Dit upp ska vi, till snön!

Efter någon kilometers vandring längs skogsvägen började det vara allt mer snö både på vägen och på de omgivande träden. Snart lämnade leden skogsvägen och det var dags att ta på sig snöskorna för att ge sig ut i terrängen. Även om snödjupet ännu inte är så pass att man ”måste” ha snöskor så underlättar det rejält när man går på myrar och liknande för man slipper sjunka ner. Man riskerar inte heller att gå ner i håligheter som bildas mellan stockar och stenar så det är verkligen till stor hjälp att ha snöskor när man är ute så här. Nu när jag inte längre hade vägen att följa utan var helt utlämnad till ledmarkeringarna så märkte jag hur pass lite trafik det måste vara här. För det första var det väldigt svårt att ens se markeringarna och på långa sträckor var det så mycket sly och fallna träd över den att det var hart när omöjligt att går där. Det hela slutade med att jag struntade i att försöka följa leden och istället gick efter en gata som skogsmaskiner gjort samt dubbelkollade med telefonen med jämna mellanrum så jag gick i rätt riktning.

Betydligt mer snö här.
Leden var inte lätt att följa ens i början.

Bortsett från stöket när jag försökte följa leden så var det en rätt enkel vandring upp mot fäbodarna. Givetvis lite ansträngande bitvis eftersom det är uppför hela vägen samt att jag bär all fotoutrustning och lite annat som man gärna vill ha med sig som vatten, kaffe och något ätbart. Bergs fäbodar ligger i dagsläget rätt avskilt trots närhet till E4:an och det är inte så man hittar hit av en slump bara. Varför jag skriver i dagsläget är för att tydligen var det här en uppmärkt avstickare från Höga Kustenleden för inte allt länge sedan här och det är nog en av anledningarna till att byggnaderna fortfarande är i så bra skick. Iaf huvudbyggnaden som jag var in i är väldigt välskött.

Helt omgiven av härlig granskog ligger fäbodarna.

Det tog mig lite drygt två timmar att gå från Skuleberget till fäbodarna men då stannade jag också några gånger på vägen för att greja lite med några saker samt att jag var inte riktigt säker på vägen så jag fick testa mig fram på vissa ställen. När jag nådde fram så hade solen nyss gått ner och som det är nu den här tiden på året så mörknar det snabbt. Jag packade upp matsäcken beståendes av piroger och kaffe samtidigt som jag tände lite ljus i fäboden. Riktigt hemtrevligt kändes det.

Fikadags!

Nu när det började skymma och stearinljusens sken lyste mysigt ut genom fönstren så var det dags att försöka få till de där bilderna som jag hade tänkt mig. Jag använde mig både av drönaren samt systemkameran och känner nog att jag fick det jag var ute efter. En lite sagokänsla över det hela.

OBS! Information som jag fått till mig efter blogginlägget publicerades säger att den här fäboden är i privat ägo idag och ej öppen för allmänheten.

Med drönaren får man härlig överblick.

4 reaktioner på ”Bergs fäbodar

  1. Fina bilder i alla fall! Men det är synd att hyddorna inte längre är tillgängliga!
    Vore en brå idee att fota där i vintern också.
    Mvh, Peter i Lunde

    1. Tack! Ja riktigt tråkigt att de inte är öppna för allmänheten längre men förhoppningsvis tas dom om hand ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.