Astrofotografering

Astrofotografering

Astrofotografering

 

ISO: 3200 – 6400
Bländare: 2,8 eller snabbare (helst)
Slutartid: 25 sekunder
Brännvidd: 14-35mm
Pannlampa!

Där har ni egentligen vad som behövs för att börja fota natthimlen och orkar ni inte läsa mer ingående så har ni det som behövs för att gå ut och testa redan nu . Ni som vill ha lite mer kött på benen får gärna fortsätta att läsa.

Man med kamera under stjärnorna

Att fotografera natthimlen var det som på riktigt fick mig fast i fotograferingen för cirka 7 år sedan. Som nybörjare med systemkamera var det ett ganska stort steg att gå från kamerans programautomatik till att fotografera helt manuellt som krävs för nattfotografering. Jag hade bara en vag uppfattning om sambandet mellan slutartid, bländare och ISO samt att fota i raw var visst bra så det skulle man göra. Jag behöver knappast berätta att det var ganska mycket som blev fel från början.

Min första astrofotografering tagen i Sälen 2014
Min första bild av natthimlen hade väl en del förbättringspotential

Kameran jag hade när jag började var en Canon 50D med kitobjektiv som jag hade lånat från min bror. Med bra ljus (läs dagsljus) var det inga problem med bildkvaliteten men det fanns rejäla begränsningar när jag började skruva upp ISO och som ni kommer märka behöver man jobba med rätt höga ISO för att fota natthimlen.

Eftersom jag dels hade den på lån, dels behövde en kamera som klarade av att producera bilder även med högre ISO blev det att jag köpte en Canon 6D och det är den kameran jag använder än i dag. Anledningen till att jag fastnade för 6D var att den var en av de kameror som klarade av höga ISO bäst plus att den var relativt billig för att vara en fullformatskamera.

Ytterligare en faktor som bidrog var att Michael Shainblum använde sig av den och han hade sådana sjuuuukt fina bilder på natthimlen och han är än idag en av mina största inspirationskällor inom fotografering.

Utrustning

Vi börjar med att kika på vilken utrustning man behöver för att komma i gång. En hyfsat modern kamera med ett kitobjektiv (dvs det som följde med kameran när den köptes) duger gott så här i början. Kameror idag klarar ISO betydligt bättre än vad Canon 50D gjorde som jag började med och även om objektivet som medföljer ofta inte är speciellt snabbt så kommer det att duga för att få fina bilder på stjärnor, norrsken och även en svag Vintergata. För er som verkligen vill gå in för att få snäppet bättre bilder kan jag starkt rekommendera Samyangs 14mm med bländare 2,8. Det objektivet är superenkelt att få bra fokus med, tillräckligt snabbt för att kunna fånga Vintergatan bra och dessutom relativt billigt.

Det finns givetvis en mängd andra objektiv som fungerar bra också men ska vi börja någonstans så tycker jag att ni antingen kör på det som ni redan har eller satsar ca 3500:- på Samyangs glas. Det är manuell fokus på det objektivet men det har ingen betydelse nu när vi ska fota natthimlen.

Min kamera med objektiv som jag använder för nattfotografering
Min 6D med Samyangs 14mm som jag använder 9/10 gånger när jag fotar natthimlen. Recept på Irish Coffee som bonus.

Bortsett från kamera och objektiv så är det nödvändigt att kameran håller sig helt stilla under de 20–25 sekunderna som man tar bilden och då är givetvis ett stativ bra att ha. Vissa vill även använda en fjärrutlösare så man inte skakar kameran när man tar bilden men jag brukar ställa timern på 2 sekunders fördröjning och det fungerar hur bra som helst så länge man har ett objektiv med liten brännvidd och det vill vi ha.

Inställningar och 500 Rule

I grova drag kan man använda sig av inställningarna som jag började det här inlägget med. Vi behöver ett snabbt objektiv så att vi kan släppa in så mycket ljus som möjligt under de cirka 20 – 25 sekunder som vi har på oss utan att behöva höja ISO:t för mycket. Då kanske ni undrar varför man inte bara helt enkelt kan öka slutartiden så att man både kan fota med ett långsammare objektiv och även sänka ISO? Även om vi inte märker det med blotta ögat så roterar Jorden och för att inte få ”star trails” så kan man inte ha en mycket längre slutartid än så. Det finns någon som heter ”500 Rule” och det är helt enkelt en uträkning på hur lång exponering du kan ha innan stjärnorna börjar bli till streck, så kallad star trail.

En bild på Borgahällan med 128 sekunders exponering
Zoomar vi in i bilden ser vi tydligt att stjärnorna blir utsmetade pga för lång exponering

500 Rule är att man tar 500 delat med brännvidden på objektivet för att få svaret i sekunder och det ger en uppfattning om hur lång exponering man kan ta. Det är inte en exakt uträkning för med min nuvarande utrustning (Canon 6D och Samyang 14mm) blir det 500/14 vilket ger ca 36 sekunder men jag tycker att det ger mig star trails så jag kör kortare slutartid.

6D är en fullformatskamera och har man en kamera som inte är det måste man även multiplicera croppningsgraden och då får man en kortare slutartid. Det här med slutartid är inte en exakt vetenskap utan man måste prova sig fram, därav mina startvärden som jag angav tidigare. Till exempel påverkar en sådan enkel sak som åt vilket väderstreck du riktar kameran åt. Ju mer mot polerna du fotar desto längre kan du exponera innan trails blir synliga.

Ni kan läsa mera om 500 Rule här: ShutterSpeed-500-600-Rule.pdf (mikesalway.com.au)

Eftersom brännvidden påverkar vilken slutartid som vi maximalt kan använda oss av så märker ni även att det är gynnsamt med ett vidvinkelobjektiv när man fotar natthimlen eftersom man kan få längre slutartid = mer ljusinsläpp. Av exakt den anledningen är ett 70–200 mm inte så bra att fota natthimlen med även om den finns i 2,8. På minsta brännvidden kommer det objektivet bara kunna ha en slutartid på ca 7 sekunder och det räcker inte plus att man får med en väldigt liten del av himlen. Om ni däremot sitter på ett 50 mm 1,8/1,4 så kan ni absolut testa lite med det. Lite väl tight kanske men ni kommer absolut ha tillräcklig ljusinsläpp även om slutartiden bara hamnar kring 10 sekunder.

Det finns ett sätt att använda sig av längre slutartider utan att få trails och det är om man har en star tracker som man monterar kameran på och på så sätt motverkar jordens rotation. Jag använder mig nästan enbart av min tracker om jag försöker mig på något som kallas deep sky astrophotography (djuprymdsastrofotografering) för att till exempel fotografera Plejaderna eller Orionnebulosan

Här ser ni min kamera med 70-200 monterat ovanpå en star tracker när jag fotar Plejaderna
Plejaderna eller de sju systrarna
Färdigredigerad bild av Plejaderna tagen med utrustningen på den tidigare bilden

Bländare är det inte så mycket att prata om utan här är det i allra flesta fall maximal öppning som gäller. Märker ni av att ni får ”vingar” på era stjärnor, särskilt de som är i ytterkanten av bilden, så kan ni behöva minska öppningen något. Samyang 14 mm är nästan helt befriad från det men mitt Canon 50 mm 1.8 visar ganska duktigt med vingar på största öppningen så där får jag antingen fota kring 2.5–2.8 eller beskära bilden så ytterdelen inte kommer med.

De här vingarna kallas ofta för Angel Wings och här kan ni läsa lite mer om det: How to Remove Coma Aberration From Your Astro Images – MilkyWayPhotographers.com

ISO däremot behöver vi testa oss fram med och se vad kameran klarar av. För att få så ren bild som möjligt vill man ju alltid ha lägsta möjliga ISO men nattfotografering och lågt ISO går inte hand i hand så här är det bara att gasa. För att fota stjärnhimlen duger 3200 gott om man har ett objektiv som minst har bländare 2,8. Vill man få med Vintergatan tycker jag att man behöver komma upp till 6400 för att få den att sticka ut. Här i norra delen av Sverige som jag bor får vi nästan inte se något alls av Vintergatans kärna utan det är de ljussvagare ytterdelarna som vi ser. Det är möjligt att om man bor söderut och har kärnan synlig kan få bra bilder redan vid ISO 3200 men det är något jag inte haft möjlighet att testa än så det är bara en teori från min sida.

För att förklara det lite mer ingående så är Vintergatans kärna framme under sommarmånaderna för oss i norra hemisfären men det är av förklarliga själv något som vi har svårt att ta del av på grund av våra ljusa nätter. Ju längre in på vintern vi kommer desto lägre på horisonten sjunker kärnan och då gynnas man av att bo på ett ställe som har astronomisk natt så tidig som möjligt.

Slutsats angående ISO är att har ni en kamera som klarar höga ISO-tal så tveka inte att skruva upp rejält (jag går inte in på ISO invariance så här i början om det är någon som funderar på det). Min 6D må vara till åren men jag är mycket nöjd över hur den presterar. Här nedan ser ni en bild med ISO 12800.

Vintergatan över Balestjärn
Jag stod på Balesberget och fotade Vintergatan över Balestjärn och fick turligt med ett stjärnfall i bilden

Fokus

Med ett vidvinkelobjektiv som till exempel Samyang 14 mm är det inga problem att ställa in fokus på stjärnorna men med lite större brännvidd kan det vara lite pillrigt.

Jag gör som så att förstorar upp bilden på displayen och så fokuserar jag manuellt tills stjärnorna blir så små som möjligt (autofokus fungerar generellt inte). Det kan krävas lite övning innan man får till det men efter några gånger har man lärt känna objektivet och då går det enklare.

Ljusföroreningar

En av de största utmaningarna med att fotografera natthimlen är att hitta ett ställe som är tillräckligt mörkt. Städerna blir allt större och ljusare och att hitta en riktigt mörk himmel är något som de flesta av oss kommer ha problem med. Ett hjälpmedel är sidan Light pollution Map där man får hjälp med att hitta mörka ställen.

Här i Örnsköldsvik är Skagsudde mitt favoritställe eftersom det är relativ mörk himmel där och jag kan fota ut mot havet och där är det bara Ulvön och enstaka fartyg som ”stör”.

Månen

Ska ni fota Vintergatan så bör ni tajma det i närheten av nymåne så inte den kommer och stör. Vi vill ha så mörk himmel som möjligt och då duger det inte att månen kommer fram och slår på helljuset. Däremot så kan ett månbelyst landskap ge riktigt magiska bilder bara den inte lyser för starkt. Särskilt när man fotar norrsken tycker jag att det är optimalt med ett svagt månljus som belyser landskapet.

Det är mycket trial and error när det kommer till fotografering med natthimlen och många gånger är det riktigt små tidsfönster som ges för att få bilderna man är ute efter. Det ska oftast vara så lite månljus som möjligt, helst inget alls om man är ute för att att fotografera Vintergatan. Det ska passa in när man har tid och ork att bege sig ut, vi har ju alla vardagsbestyr som tar sin tid och energi. Slutligen måste vi ju kunna se himlen och då måste vi ha klart väder, något som hösten generellt är rätt dålig på att erbjuda.

Lite tunna molnslöjor kan i många fall förhöja känslan i bilden så det behöver inte vara helt klart väder men tjocka moln går bort. 

Tält i vinterlandskap
Ett exempel på när månens sken bidrar genom att belysa landskapet nedanför

Astronomisk skymning

Ytterligare en sak att hålla koll på är att solen har gått tillräckligt långt ner under horisonten för att himlen ska vara riktigt mörk. Med blotta ögat kan himlen se mörk ut men en kameras ljuskänslighet kommer visa svagt ljus i horisonten om solen inte gått ner tillräckligt och då använder man sig av verktyg som till exempel The Photographers Ephemeris för att se från vilken tidpunkt man kan planera in fotograferingen.

Under vinterhalvåret behöver man ofta inte bry sig om det så mycket eftersom det mörknar så snabbt men i början och slutet på astrosäsongen har det större betydelse. För mig som bor i Örnsköldsvik så har jag första riktiga astronomiska natten den 31:a augusti mellan 00:34 – 00:57 (om jag läser rätt) och ju längre norrut vi kommer desto senare på året inträffar den. Det är främst för fotografering av Vintergatan som detta har betydelse och eftersom ju längre in på vintern vi kommer desto mindre syns av kärnan så många vill passa på nu i början av hösten att fotografera den.

Så här ser det ut i TPE och vi ser att 31/8 har Örnsköldsvik ett kort ögonblick av astronomisk natt och sedan kommer det bli längre för varje dag som går

Komposition

Oavsett vilken typ av fotografering du är intresserad av så strävar man alltid att få till en tilltalande komposition och det är inte annorlunda med astrofotografering. Till en början kanske man nöjer sig med att rikta kameran rakt upp och bara fotografera stjärnorna men efter hand vill man nog få med lite landskap i bilden också. I den bästa av världar har ni anlänt till objektet ni vill fotografera medan det är ljust och kan leta upp en schysst komposition som ni riggar upp kameran mot och sedan bara vänta in mörkret. Den metoden är något jag själv strävar att göra men har inte lyckats än utan jag brukar komma dit när det är kolsvart och sedan får jag försöka jobba fram något.

Dock rekommenderar jag starkt att inte göra så om ni inte är bekanta med området, det kan vara rakt livsfarligt att irra omkring i mörkret i ett område ni inte känner till. Om inte annat riskerar ni att ramla och förstöra utrustning och då finns det förhöjd risk för dålig stämning.

När man fotograferar under dagtid så ser man direkt kompositionen i sökaren men kommer vi dit när det redan är mörkt så måste vi testa oss fram. För att inte behöva vänta 25 sekunder mellan varje provfoto så brukar jag skruva upp ISO rejält och på så sätt får jag en mycket kortare slutartid. Kom bara ihåg att skruva ner ISO igen när ni hittat en komposition och ska fota på riktigt

Kamerans display

Medan ni letar komposition kan ni ha normal ljusstyrka på displayen men så fort det är klart rekommenderar jag att ni drar ner den rejält, jag brukar ha den på näst lägsta styrkan. Detta för att ni inte ska blir lurade på hur bilden ser ut eftersom den blir rejält mycket ljusstarkare på en display i kolsvarta natten än vad den egentligen är. En bild som ser bra ut när du står där på fältet kommer vara mycket mörkare när det är dags att redigera den på datorn.

Norrsken

Med lite tur får ni uppleva norrsken på era nattliga äventyr och i stora drag är det samma teknik som ovan. Dock varierar norrsken rätt rejält i styrka och många gånger kan man dra ner ISO ganska mycket. Jag fotar ofta mina norrsken kring ISO 1600. Sedan rör sig norrsken ganska snabbt över himlen och använder vi för långa slutartider blir det ett enda grön/blått fluff. Här måste man helt enkelt testa sig fram beroende på norrskenets aktivitet och justera slutartid och ISO efter det.

Bilden nedan med norrsken över Högakustenbron tog jag med mitt 50 mm och hade ISO 1600, slutartid 4 sek och bländare 2,8. För det mesta när det kommer till norrsken skulle jag föreslå ett glas med mindre brännvidd (som till exempel Samyang 14 mm) så att vi täcker så mycket som möjligt av himlen men eftersom jag stod en bit ifrån bron så fungerade det bra med mitt 50 mm den här gången.

Norrsken över Högakustenbron i Höga Kusten
Eftersom jag inte hittade ett bra ställe att fota närmare bron blev jag tvungen att använda mig av ett 50 mm objektiv för att inte bron skulle se så liten ut

Att fotografera norrsken är väldigt givande och inte alls speciellt svårt bara man greppat grunderna i att fotografera natthimlen. Det svåra är att se till att vara ute med kameran i rätt ögonblick när det brakar i gång. Det finns prognoser för norrsken men det är vanligt att de ändras i sista sekunden så det är riktigt oberäkneligt. Ger man sig på att planera en norrskensfotografering så är tipset att försöka ha en komposition i riktning norrut eftersom det är åt det hållet norrskenet kommer dyka upp. Har du tur och får ett riktigt starkt norrsken så kan det täcka hela himlen men mestadels vill du vara beredd att fota norröver.

Vitbalans

Även om jag alltid fotograferar i RAW och kan justera vitbalansen i efterhand så gillar jag att ställa den på Tungsten light för att få ett lite kallare sken i bilderna när jag fotograferar stjärnhimlen och norrsken. Det ger mig en bättre uppfattning om hur slutresultatet blir.

Mobilkamera och natthimmel

Har ni ingen kamera men ändå är sugen på att försöka fota natthimlen? Jag kommer uppdatera det här inlägget efter jag varit ute och testat att fota med min egen mobil (Samsung S20) och se vad jag kommer fram till. Jag har sett flertalet bilder på natthimlen tagna med mobiler som är riktigt imponerande så det är helt klart görbart sedan är vissa mobiler mer lämpade än andra för det här så vi får se vad jag kommer fram till.

Redigering

Följer ni stegen ovan har ni grunderna för att ta bilder av natthimlen. Med lite övning kommer ni nu kunna ta råmaterialet för riktigt spektakulära bilder där bara er kreativitet sätter stopp och sedan är det kunskap i fotoredigering som avgör hur mycket ni får ut av bilderna. Jag benämner det som råmaterial därför min åsikt är att det här är en typ av fotografering som det är absolut nödvändigt att använda sig av någon typ av bildredigeringsverktyg för att få bästa möjliga resultat. Det är hart när omöjligt att få det färdigt direkt i kameran. Jag kommer inte i det här inlägget gå in på hur jag redigerar som men det finns mängder av bra material på Youtube i ämnet. Möjligen att jag återkommer framöver med något inlägg som rör redigering också men det är inget planerat i dagsläget i alla fall.

Appar och liknande

Ett utmärkt verktyg för att avgöra stjärnorna och Vintergatans position på natthimlen är ett gratisprogram som heter Stellarium och det finns både som app och till desktop. Det är främst desktopversion som jag brukar använda mig av.

Som jag nämnde tidigare är The Photographers Ephemeris något jag inte bara har för min månfotografering utan jag har även nytta av den här. Dels ser jag när astronomisk natt infaller och kan även beräkna hur månen ligger som och om den är gynnsam för att fota natthimlen. Finns även den både som desktopversion och app.

Photopills är en app som många astrofotografer använder sig av och även om jag också har den så har jag faktiskt inte satt mig in i den tillräckligt mycket för att ha en åsikt om. Men många rekommenderar den så jag antar att den är värd att ladda ner. Kostar kring en hundralapp har jag för mig.

Light Pollution Map finns både som webbsida och mobilapp. Appen kostar gratis (den jag använder i alla fall).

Slutligen kan en app som heter Aurora Notifier vara värd att ladda ner. Den visar norrsken i realtid-ish så det är inget man kan planera fotografering efter men ändå värd att ha. För att få norrskensprognoser föreslår jag att ni följer sidan Norrsken på Facebook.

Nyttiga länkar

Avslutningsvis så hittar ni felaktigheter eller undrar över något så tveka inte att höra av er till mig 🙂

Good luck and clear skies everybody!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.