Månfotografering

Det är nödvändigtvis inte särskilt komplext att fotografera månen men vissa saker är det bra att ha koll på. Jag har varit en flitig användare av ”trial and error”-metoden när jag lärt mig fotografering och det gäller även månfotografering. Med det här inlägget så kan förhoppningsvis er lista på misstag blir kortare än min.

 

Kamera

Det har ingen större betydelse om det är en fullformatskamera du fotograferar med eller om din kamera har en crop sensor.

En kamera med crop sensor ger fördel av lite extra zoom tack vare något som kallas crop factor ( Nikon, Sony, Sigma och Pentax har 1,5. Canon har 1,6 och Panasonic och Olympus har 2). Det här innebär att om du på en fullformatskamera behöver ett 600 mm objektiv för att uppnå just 600 mm i brännvidd så behöver du t ex med en kamera som har crop factor 1,5 bara ett objektiv som har 400 mm. (1,5 x 400 = 600) för att nå samma brännvidd.

En fullformatskamera däremot klarar i regel av brus bättre och har större dynamiskt omfång. Det här kan bli värdefullt eftersom vi kan bli tvingad att fota med högt ISO för att inte få för lång slutartid.

Mitt råd är att fota med vad du redan har och lägg hellre pengarna på objektiv i stället. Undantaget ska väl vara om du sitter på en riktigt gammal kamera som inte klarar av ISO upp mot 1000 eftersom det kommer göra dig så begränsad.

 

Mobilkamera?

Mobiler idag tar ju väldigt bra bilder och är för många den enda kameran som de har. Frågan är om det går att fota månen med en mobilkamera?

Njae, det är inte helt optimalt vill jag påstå men med lite kreativitet kan man få det att fungera. För att månen inte ska se ut som ett knappnålshuvud behöver ni zooma in lite men var försiktig så ni inte zoomar för långt och får en helt grynig och förstörd bild tack vare den digitala zoomen.

I övrigt gäller mer eller mindre samma principer som jag kommer skriva för systemkameror.

 

Objektiv

Valet av objektiv är det som kommer ha störst påverkan för resultatet. Så stor brännvidd som möjligt är vad vi siktar på för att få månen att se så imponerande ut som möjligt. För att få månens storlek att träda fram behöver vi även något i förgrunden men det återkommer jag till.

Mina två objektiv som jag fotar månen med är Canon 70-200 f/4 samt Tamron SP 150-600 f/5-6,3. Majoriteten av bilderna blir med Canon av den enkla anledningen till att det är svårt att hitta en fungerande komposition där jag kan nyttja Tamrons hela brännvidd. Just i det här fallet önskar jag att vi hade lite mindre av skog och berg hos oss…

 

Stativ

Ja, absolut.
Eller åtminstone något att vila kameran på. Med stor brännvidd är det nästan omöjligt att inte få skakningsoskärpa med de relativt långa exponeringar vi gör. Detta gäller i allra högsta grad er som ska fota med mobil.

Förutom stativet behöver vi lösa vibrationerna som uppkommer när vi trycker på slutarknappen. Med kortare brännvidder märks det inte så mycket men har du närmare 600 mm så vibrerar kameran många sekunder efter du tryckt på slutarknappen. Lösningen på detta är att antingen köpa en fjärrutlösare eller så sätter du en fördröjning på slutaren. Jag brukar använda mig av två sekunders fördröjning på slutaren när jag fotar kring 200 mm. Med större brännvidder kör jag med fjärrutlösare eftersom annars måste jag vänta 10 sekunder mellan varje bild (min Canon 6D har två eller tio sekunders fördröjning att välja mellan).

Tycker ni att era bilder inte blir helt skarpa fast ni varit noga med fokus och har koll på att ni inte använder för långa slutartider så kan det mycket väl vara så att det är skakningsoskärpa som ni har.

 

Inställningar

Att säga exakta inställningar är svårt eftersom det finns så många parametrar att ta hänsyn till. I grova drag ser det ut så här för mig när jag fotar månen:

Brännvidd – Kompositionen styr. Vill jag ha en bild med mer landskap så kanske jag bara kör kring 200 mm. Är jag ute efter att få en sådan imponerande måne som möjligt blir det en större brännvidd.

Slutartid – Månen kommer vara mer eller mindre förvrängd när den är nära horisonten så detaljerna i kratrarna och liknande kommer inte vara lika synliga som när månen står högre upp. Detta gör att vi tillåts ha lite längre slutartider eftersom månen ändå inte kommer vara helt skarp. Jag har fotat månen med 600 mm och slutartid på 1/6 sekund utan problem. Med 200 mm har jag använt över en sekunds slutartid.

Månen fotograferad från Rotsidan
ISO 100, 600mm, f/6.3, 1/6 sek

 

Vintermåne över Norrälvsjö
ISO 100, 200mm, f/4, 1.3 sek

 

Bländare – Fullt öppen. Det brukar inte vara svårigheter att få både förgrunden och månen i fokus eftersom båda kommer vara rätt långt borta. Jag sätter alltid fokus på mitt objekt i förgrunden, främst av anledningen att jag behöver ha fokus inställt innan månen dyker upp och sedan som jag skrev ovan kommer månen ändå inte vara helt skarp så det är viktigare att förgrunden har skärpa.

ISO – Optimalt är ju alltid att köra med lägsta möjliga eftersom slutartiden kommer kräva högre ISO. Här behövs lite kännedom om er kamera för att veta hur högt ni kan gå utan att få en allt för brusig bild. Vanligt spann för mig är mellan 100 – 800 men jag skulle inte tveka att gå upp till 1600 om det behövs.

Det viktiga är att inte ha för lång slutartid så att månen blir oskarp på grund av det. Då är det bättre att öka ISO och få lite mer brus.

Månuppgång bakom Draghällan
ISO 1600, 400mm, f/10, 1/13 sek

 

Dynamiskt omfång…qué?

Vad är dynamiskt omfång och framför allt, varför ska jag bry mig om det? Enkelt förklarat så är det hur pass långt det är mellan det ljusaste och det mörkaste partiet i en bild. Ju större spannet är desto svårare har en kamera att kunna registrera båda. Blir spannet för stort kommer antingen det ljusa vara utfrätt och det mörka se bra ut eller så ser det ljusa bra ut med fina detaljer men det mörka är alldeles svart. Bilden nedan ser man att månen har blivit överexponerad och delvis utfrätt vilket gör att oavsett hur jag redigerar som kan jag inte få tillbaka detaljerna i de områdena.

Månskära till havs
ISO 100, 200mm, f/4, 0.5 sek

Det här är en av utmaningarna med månfotografering eftersom man vill bevara detaljer både i landskapet och månen. Har solen sjunkit för långt ner under horisonten hamnar vi i en situation där detta inte är möjligt eftersom det dynamiska omfånget är större än vad kameran klarar av med en exponering. En lösning på detta är att ta två exponeringar, en för månen och en för förgrunden. Dock introducerar vi här ytterligare komplexitet och vi måste slå samman dessa två exponeringar på något sätt vilket oftast inkluderar användandet av ett bildredigeringsprogram.

Vintertid är detta ett större problem eftersom det mörknar så snabbt. På sommaren sjunker inte solen lika långt under horisonten vilket ger ett större spelrum.

 

Planering och appar

Sista pusselbiten för att fota en månuppgång (eller nedgång) är planering. Vi måste ju på något sätt räkna ut vart månen kommer upp och vart vi ska stå för att få vår bild. Som tur är finns det appar för detta och de två jag använder mig av är The Photographers Ephemeris och PhotoPills. Den förstnämnda finns även till desktop (tror att PhotoPills jobbar på en sådan version också) och eftersom jag uppskattar att sitta vid datorn när jag planerar så blir det oftast den jag använder.

För att få månen att se så stor ut som möjligt räcker det inte med att enbart förlita sig på brännvidd utan det måste finnas något att relatera till i bilden också. Att ha någon typ av byggnad eller landmärke i förgrunden och sedan lyckas få månen att passera bakom är ett bra knep för att uppnå det här. Med hjälp av de här apparna kan man räkna ut vart man behöver befinna sig för att få bilden man tänkt sig.

Här har vi Alyn Wallace med en kort genomgång av TPE.

Glöm ej bort att även ha koll på solen och månens höjd över/under horisonten när ni sitter och planerar. Vintertid tycker jag att det är optimalt när månen går upp ganska precis vid solnedgång medan under sommaren när det är som ljusast kan det gärna få gå nästan en timme efter solnedgång.

 

Avslutande ord

Det finns många saker som kan ställa till det när man planerar en månfotografering och även om det här ni nu läst kan fungera som en knuff på vägen så märker ni att det finns inga exakta svar på hur man ska göra som. Det är det här som är tjusningen med det hela också, ingen gång är den andra lik och det finns alltid något som kan ställa till det, oftast molnen…

Med detta sagt så hoppas jag att det kan hjälpa några av er på vägen lite och lycka till med er månjakt!

Dela inlägget